Av Lars B 
För miljontals människor med diabetes är dagliga blodprov via nål eller implantat en oundviklig del av vardagen. Men nu kan en ny våg av icke‑invasiva glukosmätningar baserade på svett komma att göra dessa metoder föråldrade — eller i alla fall kraftigt förbättrade. Istället för blodprover eller transplanterade sensorer, används kroppens naturliga svett för att mäta glukosnivåer med hög precision, tack vare avancerade optiska och nanoteknologiska sensorer.
Från svett till sockerdata — hur det fungerar
Traditionell glukosmätning kräver stick i huden — antingen genom klassiska fingerstick eller via kontinuerliga glukossensorer (CGM) som sitter fast under huden. Tekniken som nu växer fram utnyttjar istället biokemiska signaler i svett för att estimera blodsockernivåer. Forskare har byggt sensorer som samlar upp svett och använder optiska metoder, nanopartiklar och plasmoniska material för att direkt analysera glukoskoncentrationer.
I ett färskt forskningsprojekt presenterade en forskargrupp vid Universitetet i Oulu en bärbar optisk sensor integrerad i ett klockliknande gränssnitt, där nanostrukturerade nanopilarer fångar upp glukosmolekyler i svett och omvandlar denna signal till digital data i realtid.
Och samtidigt har andra forskargrupper tagit fram sensorer som kan integreras i smartwatch‑format eller som flexibla plåster, vilket öppnar för en framtid där diabetiker kan övervaka blodsocker utan att någonsin sticka sig igen.
En teknologi på språng — men inte färdig än
De senaste studierna har visat att dessa svettbaserade sensorer inte bara kan detektera glukos, utan också mäta andra biomarkörer som syresättning och puls, vilket gör dem till kraftfulla verktyg för helhetsövervakning.
Trots dessa framsteg kvarstår tekniska utmaningar innan tekniken kan bli allmänt tillgänglig:
-
Korrelationen mellan svett‑ och blodglukos varierar beroende på ämnesomsättning, svettmängd och tidpunkt, vilket kräver avancerade algoritmer för att säkerställa hög noggrannhet.
-
Sensorkomplexitet och materialförändringar måste hanteras för att tryggt och stabilt användas i vardagliga miljöer.
Forskning från Penn State University visar exempelvis hur nya sensorer kan upptäcka glukos tillsammans med andra biomolekyler i svett, vilket pekar mot framtida applikationer inom både medicinsk övervakning och personlig hälsa.
Vad det betyder för patienterna
För personer med diabetes skulle en pålitlig icke‑invasiv glukosmätare vara ett paradigmskifte:
-
Ingen smärta eller penetrering av huden.
-
Möjlighet till kontinuerlig och diskret övervakning.
-
Integrering med smarta enheter som telefoner och wearables.
Företag och forskargrupper världen över arbetar nu för att ta dessa laboratoriefynd till klinisk tillämpning, vilket skulle kunna leda till nya CGM‑format utan nålar inom de kommande åren.
En framtid bortom stick
Med en global diabetesepidemi som fortsätter att växa ökar behovet av enkla, dagliga lösningar som underlättar livskvalitet och förbättrar vårdresultat. Icke‑invasiva glukosmätningar i svett är fortfarande i ett relativt tidigt stadium — men den intensiva forskningen visar att tekniken snart kan bli mer än bara en lovande idé.
Om utvecklingen fortsätter i den takt vi sett på senare tid, kan det vara fråga om ett framtida slut på det dagliga fingerstickstestet — till förmån för bekvämare, mer användarvänlig och helt icke‑invasiv hälsoteknik.