Av Lars B 
Den svenska stålindustrin står inför en omvälvning. Från traditionell masugnsteknik till fossilfri produktion och avancerade material — Sveriges stålsektor är både en ekonomisk motor och en nyckelspelare i den globala omställningen mot mer hållbar industriproduktion. Med stora investeringar i ny teknik och pågående projekt i norr är branschen i fokus för både klimatmål och industripolitik.
Grön omställning tar fart – trots utmaningar
Det största namnet i svensk stålindustri är SSAB — en global aktör med produktionsanläggningar i Sverige och internationellt. Företaget har precis tagit beslut om att ersätta traditionella masugnar i Oxelösund med elektriska ljusbågsugnar (EAF), vilket förväntas ge fossilfritt stål med betydligt mindre koldioxidutsläpp.
SSAB satsar också stort i Luleå, där man bygger en helt ny anläggning baserad på elektrisk stålproduktion och avancerad metallurgisk teknik, med en planerad kapacitet på omkring 2,5 miljoner ton per år. Denna investering är en del av företagets strategi att fasa ut fossila processer och ersätta dem med fossilfri teknik.
För att stödja omställningen har SSAB både erhållit statlig och EU‑finansiering, inklusive bidrag från Just Transition Fund, vilket stärker förutsättningarna att minska utsläpp och konkurrera på den internationella marknaden.
Trots framstegen är övergången inte utan utmaningar. Europa står inför svårigheter att skala upp grön ståltillverkning i stor skala, mycket på grund av höga elpriser och brist på infrastruktur, vilket påverkar både investeringsvilja och kostnader.
Green steel – stora satsningar i norr
Utöver SSAB finns det ytterligare initiativ i Sverige för att etablera fossilfri stålproduktion. Stegra (tidigare H2 Green Steel) i Boden vill bli ett av Europas främsta projekt för så kallat green steel, där produktion sker med väte producerat på plats från förnybar energi.
Projektet har säkrat stora finansieringsrundor för att bygga ut anläggningen, men står också inför finansieringsutmaningar där ytterligare kapital behövs för fullskalig drift och infrastruktur, vilket skapat en viss osäkerhet kring tidplanen.
Trots detta har Stegra nyligen tecknat avtal om leveranser av stål till internationella kunder — även om stålet i vissa fall är non‑prime och leveranser sker innan full klimatdeklaration.
Hållbarhetsarbete även hos andra aktörer
Fossilfri omställning är inte unik för SSAB och Stegra. Ovako, en stor nordisk aktör inom återvinning och stålproduktion, har också tagit steg mot mer energieffektiv och hållbar tillverkning genom nya energieffektiva ugnar och processer.
Den svenska stålindustrin är generellt industrintensiv och exportinriktad, med leveranser till nästan 150 länder och upp emot tiotals miljarder kronor i omsättning, särskilt inom specialstål och avancerade produkter.
Kortsiktiga utmaningar och global konkurrens
Samtidigt visar statistik att stålproduktionen i Sverige sjönk marginellt under delar av 2025 jämfört med året innan, vilket tyder på både marknadsutmaningar och omställningstryck inom industrin.
På den globala arenan är konkurrensen hård, med en snabbare expansion av gröna stålprojekt i Asien som exempel på hur industrin rör sig i olika takt i olika regioner.
Kritik mot grönt stål – ekonomiskt försvarbart eller inte?
Trots de miljömässiga fördelarna har satsningen på fossilfritt stål väckt kritik från vissa ekonomer, industriföreträdare och analytiker. Fossilfri produktion kräver enorma investeringar i ny utrustning, elförsörjning och väteteknik, och kostnaden per ton grönt stål är fortfarande betydligt högre än traditionellt stål. Kritiker menar att det gör svenska producenter mindre konkurrenskraftiga på en global marknad där pris ofta väger tyngre än klimatprofil.
Enligt beräkningar kan elkostnaderna för att driva elektriska ljusbågsugnar och vätbaserad produktion vara två till tre gånger högre per ton stål jämfört med konventionella masugnar, även med subventioner och statligt stöd. Detta kan leda till att svenska företag riskerar att förlora marknadsandelar till länder med billigare energi eller där industrin fortfarande är baserad på fossila processer.
Kritiker påpekar också att priset på grönt stål i slutändan kan hamna hos kunderna, vilket skulle påverka allt från byggprojekt till bilindustrin. Frågan är om marknaden är redo att betala premiumpriser för klimatvänligt stål, eller om efterfrågan helt enkelt inte kommer att täcka de höga produktionskostnaderna.
Samtidigt menar förespråkare att satsningen är en strategisk investering. Genom att etablera tekniken tidigt kan svenska företag säkra ledarpositioner på en framtida global marknad för fossilfritt stål, där klimatkrav blir allt mer centrala och utsläppsfria produkter kan prissättas högre. De argumenterar att det inte bara handlar om dagens lönsamhet, utan om långsiktig konkurrenskraft och hållbarhet.
Industrins roll i ekonomin och klimatstrategin
Stålindustrin står mitt mellan två stora mål — att bevara sin starka exportposition och samtidigt minska sin klimatpåverkan. Med stora investeringar i grön teknik, elförsörjning och ny produktionskapacitet tar svensk stålindustri steget från traditionell metallurgi till avancerad och klimatvänlig produktion.
Med projekt som SSAB:s nya anläggningar i Luleå och Stegras gröna stålprojekt i Boden, erbjuder Sverige exempel på hur tung industri kan både moderniseras och bidra till nationella klimatmål — även om vägen framåt kräver både finansiering, teknikinnovation och politiskt stöd.
Fabian Lindberg